Kurt Fredriksson beskriver föreningens historia

Originaltext av: Kurt Fredriksson, dåvarande Ordförande i Widbo hembygdsförening. Texten beskriver föreningens historia från dess grundande till att frankgården brann ner 2013, dåvarande föreningslokal. Texten är redigerad av widbo hembygdsförening 2016.

Widbo hembygdsförening bildades 1952 i samband med en serie föredrag i Vidbo kyrkskola. Grund till bildandet av föreningen var ett föredrag av museiintendent Åhlenius. Man samlade in och lånade gamla föremål till en utställning i Vidbo kyrkskola. Många skänkte föremålen till hembygdsförening. Föreningen  bestod av prästen Gunnar Brundin och fru Ingegerd Brundin och ca 20 medlemmar.

Föreningen hade inte någon direkt verksamhet de första 10 åren. 1962 kallades till möte dit även Kurt Fredriksson blev inbjuden. Orsaken var att prästen skulle flytta och gåvorna som var placerade i prästgården måste få någon mer permanent plats. På mötet valdes Kurt Fredriksson till ordförande för föreningen. Det blev brått att leta lokal. Första objektet var Krogsta kvarn som var till salu, men det sprack på grund av penningbrist. Vidare tittade man på Vidbo folkskola (kyrkskolan). Kommunledning i Skepptuna var positiva att sälja till en symbolisk summa men kommunfullmäktige sa nej. De hade inget förtroende för den relativt nya hembygdsföreningen.

Men så ställde makarna Frank, Sven och Gunvor upp med den gamla mangårdsbyggnaden som gåva till föreningen. Någon tomtmark kunde inte ingå för lantmätaren ansåg det olämpligt med en avstyckning på gårdsplanen. Detta löstes med ett långtidskontrakt på marken. Huset hade ingen nyttig funktion för gården. Det hyste bikupor, oljefat och bråte som samlats i huset. Det första som gjordes var urröjning av allt som samlats under många år samt nedknackning av lerklining på väggar för vidare åtgärd ex skivor eller liknande. Som tur var stoppades det projektet. Det blev bråttom att få plats med inventarierna eftersom prästen skulle flytta.

I ”Frankgården” målade vi timmerväggarna med grå slamfärg tills vidare på nedre botten. Då avsikten var att inte bara magasinera föremålen utan även placera dem så det blir möjligt för allmänheten att titta på objekten. Nedre botten blev utställningsrum. Föremålen nu mellan 200 – 300 artiklar bestod av spadar, sågar, hackor m m som nu mera förvaras i sockenmagasinet. Grytor, tunnor, laggkärl, mjölkkärnor, handverktyg finns nu utställda på övre våningens hall. Linberedningsredskap, kardor, spinnrock, vävtillbehör finns nu i mellanrummet på övre våningen. Drängkammaren på västra gaveln försökte vi att behålla i sitt ursprungliga skick. Lerklining på väggarna var i någorlunda gott skick. Vi bestämde oss för att försöka rädda den. Vi saknade kunskap och då på 1960-talet fanns det inte några beskrivningar att tillgå. Vi hade hört att det var lera, boss, myrstack, svinborts och koskit. Vi provade olika metoder men med dåligt resultat det bara sprack och flagnade tills vi gjorde en noggrann analys av den gamla lerkliningen och fann att den innehöll mycket sand (vilket var svårt att tro med tanke att sand ej innehåller några bindämnen). Men efter en hel sommars experimenterande så fick vi till en hållbar lerklining. Det gick till och med att rädda tapeten på innerväggen i drängkammaren.

På yttervinden var golvet täckt med grästorv (jord) som vi öste ut (flera ton) varefter nytt golv lades in, hyllor sattes upp och föremålen flyttades upp. Därefter började nedre våningen mera likna en bostad. Vi skaffade gamla möbler som renoverades av medlemmarna. Vi har nu även fått nyttja den röda boden mittemot ”Frankgården” och kunde flytta den årliga utställningen dit. Tidigare hade den varit i kökskammaren. Då kunde vi börja att på allvar inreda kökskammaren som ett hem. Väggarna lerklinades (som ett studieobjekt) det vara många som var med och provade. Vi skaffade en del möbler och inventarier. Kanske kan vi fortsätta med flera rum. Taket är ej tätt utan måste läggas om. Ett stort projekt som krävde mycket arbete men det gick över förväntan. Många ställde upp de 5-6 lördagarna som fordrades. Genom bidrag och insatser på olika sätt så blev kostnaderna inte så höga.